Food inc.

8 Feb

Ännu en sevärd film som äntligen hamnat på youtube.

“Food, Inc.” sätter den amerikanska matindustrin under lupp. Den granskar de stora, och här passar det faktiskt i vissa fall att även klämma in ordet “onda”, företag som fyller de gigantiska stormarknadernas hyllor med paket och burkar. Bland annat visar man hur den kapitalstarka snabbmatsbranschen har fått matproducenterna att ställa om sina tillverkningsprocesser så att det passar dem. Dessa matproducenter tillverkar även mat för butikernas hyllor och frysdiskar, mat som numer även den framställs enligt snabbmatens framgångsrecept.

Sämre kvalité och mindre näringsrikt, men mycket billigare – och samtidigt mer lönsamt för företagen. Win-win skulle man tro, men knappast för den som stoppar maten i munnen. Ett exempel är hur man övergått till att föda upp kor på majs, istället för gräs som deras magar är skapta för att äta.

(…)

Efter att ha sett den här filmen kanske du tänker “Så hemskt de har det i USA, tur att jag bor i lilla Sverige, där maten är hälsosam och kontrollerad av myndigheterna”. Visst, kanske det är något bättre här, men tänk dig för både en och två gånger innan du lägger något i korgen nästa gång du handlar. Det är du, och ingen annan, som är ansvarig för det du stoppar i din och dina barns munnar.

Filmrecension

Försök hitta alla delarna själva. :-)

Etiketter:,

Hemmafrun är ett hot…

8 Feb

Karin Yngman är så bra…

Här ett utdrag får en artikel hon skrivit som heter ”Borta bra men hemma bäst”

Hemmafrun är ett hot mot konsumtionssamhället. Hon är ett hot mot hel- och halvfabrikat, mot snuttifiering, kuratorer, barninstitutioner, politikerbroilers och psykofarmaka. Hon är ett hot mot dokusåpor, matlagningsprogram och barnexploatering. Hon är ett hot mot det mesta som det moderna samhället har byggt upp för att hålla maskineriet igång, och hon är ett hot för att kvinnor är starka när de har makt, och hemmafrun har makt.

Låt oss kalla henne något annat än hemmafru. Begreppet klingar illa för många och är missvisande då det inte är rollen som fru som är det väsentliga, utan uppgiften som bärare av något stort och viktigt. Den kvinna jag talar om är den kvinna som rår sig själv, ofta i kompanjonskap med sin medförälder. Hon som har en viktig funktion i försörjningen av det som är grunden för människans överlevnad. Hon som är viktig för den fysiska omvårdnaden såväl som det andliga och själsliga välbefinnandet, för sig själv och för det nätverk av personer hon har omkring sig. Den armstarka, dugliga, uppfinningsrika, tålmodiga och stolta kvinnan, som har en självklar plats och status. Ovärderlig för samhällets fortbestånd.

I takt med att hemmafrun nästan har försvunnit har också makten fråntagits kvinnorna. Nu håller någon märklig form av feminism, som tror sig jobba för kvinnors sak, på att försöka tilltvinga kvinnor någon annan slags makt, som kvinnor inte har bett om. Man gör det i krig mot männen och i krig mot barnen och i krig mot de flesta kvinnors innersta önskan. Snyggt jobbat likhetsfeminister!

Hon är så bra! :-)

Hennes blogg

Etiketter:, ,

En till fantastisk film!

6 Feb

Precis min humor! Den är lite smålarvig, pompös, sorglig och tankvärd på samma gång. Jag skrattade så jag fick ont i magen av den…

Om filmen:

”This is a beautiful French film that teaches us the importance of living close to nature. This film certainly makes you think about the way we live on our planet. No doubt about it, the idea for the film is quite original. A lady from a remote harmonious and peaceful planet is sent to earth for the first time in 200 years to see how the earthlings are doing. Her reaction to earth’s current state, pollution, noise, cars, big trees is quite hard-hitting and honest. The film is filled with beautiful scenes shot in the Auvergne region of France, a region of distinct turf-coloured volcanoes. ”

Det är nio delar, när en del tar slut så klickar man bara sig vidare till nästa i stora rutan upp till. :-)

Etiketter:, ,

ADHD och kosten.

4 Feb

Aftonbladet har idag en kortfattad artikel om att byte av kost förbättrade barn med adhd. Intressant förstås, men vill man veta mer så får man googla sig vidare. Denna artikel är från SvD:http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kostbyte-kan-lindra-adhd_5915201.svd

För första gången ställer sig denna väletablerade skolmedicinska skrift bakom den kontroversiella uppfattningen att adhd har samband med vad vi äter. Det är åsikter som hittills enbart hävdats inom den alternativa medicinen utan stöd från etablerade experter.

– Av de 41 barn som fullföljde kostomläggningen kunde vi påvisa märkbara förbättringar hos 32, det vill säga 64 procent, säger professor Jan Buitelaar från Radboud-universitet i Nijmegen som lett studien.

– Vi såg också att dessa barn försämrades när de började äta normalt igen. Det innebär att så mycket som mer än vartannat fall av adhd skulle kunna ha kostanknytning, slår han fast.

I Lancet pläderar nu forskarna för att alla med adhd borde få genomgå ett liknande kosttest för att fastställa eventuella samband med maten och på så sätt skräddarsy en kost för varje individ.

– En sådan insats kräver resurser och inte minst utbildning framför allt av läkare och dietister. Men det skulle innebära ett viktigt framsteg. Vi skulle till exempel kunna begränsa behandling med läkemedel till enbart adhd-drabbade som inte är kostkänsliga, säger Jan Buitelaar.

Han avråder dock bestämt från alla försök att testa denna kostomläggning på egen hand. Det måste ske under ledning av läkare och specialister.

Jag hittade denna artikel i The Australian:

RESTRICTING the diets of children with attention deficit hyperactivity disorder to omit allergy-causing foods can improve symptoms substantially in about two-thirds of cases. Researchers compared the effects on behaviour of giving 50 children aged four to eight a restricted diet, against another 50 eating normal healthy fare, and reported parents and teachers found significant improvements in behaviour in 64 per cent of the restricted diet group.

The findings reinforce theories that food may play a role in triggering ADHD in some children – but they also debunk some current methods that claim to detect which foods may be troublesome.

Of the 50 children given the restricted diet – comprising rice, meat, vegetables, pears and water, plus potatoes, fruits and wheat if they could tolerate them – 41 completed the five-week course.

None of the 100 children in the trial were being treated with ADHD drugs, and the study did not select children previously diagnosed with food allergies. Those already on a restricted diet were excluded.

No significant improvements in behaviour were seen in the children given the normal diet, whereas 32 of the 41 on the restricted diet did improve.

Of these 32, 30 were then subjected to a ”challenge”, which involved them having three foods reintroduced into their diets.

These three foods – which were different for each child – had been previously been shown to trigger either a high or a low increase in blood levels of an immune system antibody called immunoglobulin G (IgG).

In half the 30 cases, the children were first given three foods that triggered a big rise in IgG levels, followed by three foods that triggered a small IgG increase.

In the other children, low IgG foods were given first, followed by the foods that caused a bigger effect.

The researchers found 19 of the 30 children experienced an increase in their ADHD symptoms after the foods were reintroduced – but that there was no significant difference between the groups given high-IgG or low-IgG foods first.

The Dutch authors of the research, whose study was published yesterday by the British-based medical journal The Lancet, said this suggested there was little validity to the practice of eliminating foods purely on the basis of IgG blood tests, which they said was common among some complementary medicine practitioners.

The authors said their findings showed ”considerable effects of a restricted elimination diet in an unselected group of children with ADHD, with equal effects on ADHD and oppositional defiant disorder”.

”Therefore, we think that dietary intervention should be considered in all children with ADHD, provided parents are willing to follow a diagnostic restricted elimination diet for a five-week period, and provided expert supervision is available,” they wrote.

”Children who react favourably on this diet should be diagnosed with food-induced ADHD and should enter a challenge procedure, to define which foods each child reacts to, and to increase the feasibility and to minimise the burden of the diet.

”In children who do not show behavioural improvements after following the diet, standard treatments such as drugs, behavioural treatments, or both should be considered.”

In an accompanying comment in the journal, US child and adolescent psychiatrist Jaswinder Ghuman, of the University of Arizona, wrote the study was ”well-designed and carefully done… and provides an additional treatment option for some young children with ADHD”.

However, Associate Professor Ghuman said 36 per cent of the children either did not respond to the elimination diet, or their parents did not comply with the diet.

In addition, there were also other factors that could have coloured the findings, such as the fact that parents and teachers were aware of whether children were on the elimination diet or not.

”Therefore, in both the control and elimination diet groups, the beliefs and expectations of parents and teachers about changes in ADHD symptoms could have been influenced by this knowledge,” she wrote.

Läs studiesammanfattningen här: http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736%2810%2962227-1/abstract

Etiketter:

En tankvärd och fin film…

3 Feb

På engelska med svensk text. En mycket sevärd film!

 

Ett historiskt reptrick

2 Feb

Detta har jag skrivit av från Åke Dauns bok ”Boende och livsform” (1980).

Historien får en att fundera över en del. Om det var bättre för eller är svårt att säga (ibland var det det, ibland var det inte det…) men det tycks inte som att nutiden är en dans på rosor heller. Även om vi har en materiell standard som knappt ens kungar i det förgångna haft så knapras det piller och begås självmord, människor känner sig ensamma och ser inte meningen med att leva (inte alla förstås är det bäst att tillägga).

”Erik Bengtsson är en fiktiv person som vi placerar i bostadsområdet Storvreten, beläget i Botkyrka, en kommun i Södra Stockholmsregionen. Han har sin arbetsplats i Midsommarkransen, sydväst om staden. Han åker bil till arbetet på grund av de dåliga tvärförbindelserna.

Låt oss nu med fantasins hjälp placera Erik Bengtssons anfäder i Midsommarkransen, vilket var en jordbruksbygd på 1830-talet. Låt oss göra det fantastiska antagandet att Erik arbetar på släktgården just under denna tid, men att han likväl har sin bostad i 1970-talets förortsområde i Botkyrka.
Arbetssfären är alltså 1830-talets, boendesfären 1970-talets.
För detta historiska historiska reptrick behöver vi vår livligaste fantasi. Men kanske kan den hjälpa oss att se på vår tids kulturmönster med mer obeslöjade ögon än eljest.

Folket lämnar slogen på utmarken när skymningen är långt gången och drar mot gården. Man vandrar gruppvis, de unga kvinnorna för sig men påpassade av pojkarna, som skojar högljutt och vänskapligt drar i deras flätor. De äldre går snabbare, många sysslor väntar.
När sällskapet når inägorna viker Erik Bengtsson som vanligt av mot öster. Han har en bil parkerad vid stora landsvägen.
I kvällsmörkret sammanfaller hans gestalt nästan helt med naturen, syns bara tydligt som en skuggbild, när han på backkrönet avteckanar sig mot himlen.

Numera är man visserligen van vid Eriks självvalda isolering, men av och till dryftas den bland gårdsfolket i hans frånvaro. Varje söckendag, i kvällningen, lämnar alltså Erik sin by för att resa de två milen till Storvreten, dit han numera alltid drar sig undan.
På söndagarna syns han ej heller i kyrkan. Han avstår från samspråket på kyrkbacken, lockas varken av sup eller kyrkkaffe.
Sjuttonåriga Stina, som slänger blickar åt Eriks håll, hörs ibland sucka när han viker av mot stora vägen.

Det finns en gåtfullhet i Eriks liv, som verkar som en besatthet. Han är glad och god, rapp i tungan, men när skymningen faller är det som vore det ett sug bortifrån, som ett främmande väsen tagit över hans sinne. Han säger ”adjö”, viker av, är borta. Erik Bengtsson lever ett dubbelliv.
I Storvreten har Erik ställt sig ett liv utan sans. Han dväljs i ett byggnad bland främlingar, som envist yrkar på samma hemligliv som han själv. Förtegna rör de sig i den slingriga förstuga som förbinder våningarna, talar gör de blott bakomslutna dörrar och reglade lås. Erik nyttjar stuga, anderstuga och kammare, vet gårdsfolket att berätta. Oftast vistas han där ensam, tillreder allena sin kvällsvard.

Han känner ingen i Storvreten. Somliga av grannarna talar med främmande tungor, stämmar från den främre Orienten, Balticum, Grekland och Slovenien och det svartaste Afrika.
Många är svenskar men från vida omkring. Att Erik heter Erik vet ingen i bygden. På hans dörr står endast fadersnamnet inskrivet, men fadern är för ingen bekant.
I sin del av byggningen tar han stundom emot långväga resande – från Väsby, Älta, Träkvista och Borås – och just dessa har han utnämnt till sina förbundna.
Sällskapet har bildats på grunder som ingen känner utom Erik och dess medlemmar vet ej alldeles vilka de övriga är.
En och en eller två i sällskap slår de sig ned i Eriks anderstuga.

Runt ett lågt bord sitter de och utväxlar tal om utskylder och penningar, bilar och kvinnor, brännvin och resor. Deras olika liv är alla åtskilda, de är ej släkt eller grannar, inga kontrakt eller kooperationer binder den samman.
Med Erik före tillfälligheter dem samman. En var i Eriks arbetslag för länge sedan, men från tidigare arbetslag saknas i detta sällskap för de flesta. En var kamrat i Eriks folkskola, men övriga skolkamrater saknas här. En tredje var soldat, liksom Erik, men av hela troppen återfinns blott denne.

Det är becksvart när gårdsfolket når stugan, men ett blekgult ljus når ett stycke ut på backen. Sjuttonåriga Stina går in samtidigt som de gifta karlarna. Hennes jämnåriga är tre hästlängder bakom. Snart skall alla placera sig på bänkarna längs bordet, utom Erik som åter valt att lämna byn.”

En plats i himlen för Teodorescu?

1 Feb

Läs denna fina debattartikel av Alice Teodorescu (grundaren av nätverket ”En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra”).

”Vari bottnar den konstanta ängsligheten och rädslan för att vara och uttrycka den man är? Vad är meningen med individualismen när den ändå blir kollektiv, som ett resultat av att alla är individuella på exakt samma vis? Hur kan det vara möjligt att så många av de kvinnor som frossar i exklusiva modetidningar, sprängfyllda av det senaste vårmodet, säsong efter annan låter Jantes besvärjelser bestå?”

Ja, vad är poängen undrar jag med. Vilken slags jämlikhet är det om man vill att alla ska vara likadana? Poängen borde väl ändå vara att vi är lika värda som människor trots våra olikheter.

Så här skriver Helen Andelin:

You need not be beautiful to have all of the charms of femininity.  There are thousands of rather plain women with irregular features and faulty builds who succeed in being attractive to men because they are models of femininity.  On the other hand, there are thousands of women who have beautiful faces and features but who, because of woodenness or masculinity of manner, never impress men as being especially attractive.”“Acquire a feminine manner by accentuating the differences between yourself and men, not the similarities.  Since the masculine manner is strong, firm, and heavy, yours should be gentle, delicate, and light.  Apply this to the way you walk, talk, use your hands, and carry yourself…”

~ Citat från Mrs. Helen Andelin’s bok Fascinating Womanhood, 2007 edition, pages 280, 287, and 288.

Jag vet att en del tycker det här låter mossigt, men det är det som är poängen, haha! Kvinnor är bäst på att vara kvinnor och män är bäst på att vara män, låt oss uppskatta skillnaderna och inte se dem som hot mot människors lika värde eller något i den stilen.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.